Omskakade liv.
Häromdagen var det en dag som skakade om fleras liv... Fleras liv mera, andras lite mindre... Men uppochner blev det med mig och Ida iaf.
Dagen började som alla andra dagar, jag kravlade upp mig ur sängen o så morgonpigg jag nu är så lyckades jag gå in i bordet. Aja, men sedan så for jag till Ida, höll på att dö på vägen dit, så extremt varm väder. Lämnade min jacka med mina hemmnycklar i fickan hos henne. Sedan off to ICA, handla mat så vi klarar oss. ^^
Men på vägen hem... Vi ser att det ryker som fan någonstans, o senare blev det sakta men säkert klart för oss att det var Idas hus som bran. Så det hon äger är det hon hade med sig till affären, på en ubervarm sommardag. Hon lyckades rädda katten ur lägenheten iaf, och det är bra! Lilla Lucky <3
Ida åker hem till sin mamma i puuluoto och jag stannar i stan med matkassarna... När jag väl promenerat fram till min ytterdörr svär jag högt, för då minns jag att mina hemmnycklar är ju i huset som står i lågor ett par hundra meter bort. Där sitter jag på perongen, försöker fundera ut vad jag skall göra, märker att mobilen har slocknat för att batteriet tagit slut.
Kastar stenar i grannars fönster men ingen är hemma. Sitter där i 50min o sedan går jag till Atte o knackar på, ingen hemma så jag promenerar tillbaka till SJ... På vägen frågar jag folk om jag får låna telefon, men sådant händer inte, inte om de inte känner personen som frågar. Så jag sitter utanför SJ och grubblar vart jag ska sova inatt... Då kommer Jari promenerandes o jag får låna hans mobil så jag kan ringa familjen...
När jag väl sitter hemma sent på kvällen så kollar jag upp min sida på Studera.nu, där så står det att jag har nya meddelanden... Och det visar sig vara besked att jag kommit in till Linköpings universitet. Det gör mig varken glad eller ledsen till en början, men när förvåningen väl lagt sig så blir jag besviken... Jag hade antagligen hoppats på att inte behöva plugga på ännu ett år, men när man väl inte har arbete så kan man inte stanna heller. Så jag tackade ja, och nu har jag mindre än en månad på mig att packa, skaffa lägenhet, flytta, söka lån och fixa inför skolan med mera. Borde kanske berätta till vänner att jag kommit in, men det får ta och vänta ett tag, dom flesta vet o resten får veta innom sin tid.
Denna gång orkar jag inte ladda upp någon bild, vet varken hur jag känner inför detta eller vad som skulle passa in. Så det blir nada och en lång ursäkt.
//Niko
Dagen började som alla andra dagar, jag kravlade upp mig ur sängen o så morgonpigg jag nu är så lyckades jag gå in i bordet. Aja, men sedan så for jag till Ida, höll på att dö på vägen dit, så extremt varm väder. Lämnade min jacka med mina hemmnycklar i fickan hos henne. Sedan off to ICA, handla mat så vi klarar oss. ^^
Men på vägen hem... Vi ser att det ryker som fan någonstans, o senare blev det sakta men säkert klart för oss att det var Idas hus som bran. Så det hon äger är det hon hade med sig till affären, på en ubervarm sommardag. Hon lyckades rädda katten ur lägenheten iaf, och det är bra! Lilla Lucky <3
Ida åker hem till sin mamma i puuluoto och jag stannar i stan med matkassarna... När jag väl promenerat fram till min ytterdörr svär jag högt, för då minns jag att mina hemmnycklar är ju i huset som står i lågor ett par hundra meter bort. Där sitter jag på perongen, försöker fundera ut vad jag skall göra, märker att mobilen har slocknat för att batteriet tagit slut.
Kastar stenar i grannars fönster men ingen är hemma. Sitter där i 50min o sedan går jag till Atte o knackar på, ingen hemma så jag promenerar tillbaka till SJ... På vägen frågar jag folk om jag får låna telefon, men sådant händer inte, inte om de inte känner personen som frågar. Så jag sitter utanför SJ och grubblar vart jag ska sova inatt... Då kommer Jari promenerandes o jag får låna hans mobil så jag kan ringa familjen...
När jag väl sitter hemma sent på kvällen så kollar jag upp min sida på Studera.nu, där så står det att jag har nya meddelanden... Och det visar sig vara besked att jag kommit in till Linköpings universitet. Det gör mig varken glad eller ledsen till en början, men när förvåningen väl lagt sig så blir jag besviken... Jag hade antagligen hoppats på att inte behöva plugga på ännu ett år, men när man väl inte har arbete så kan man inte stanna heller. Så jag tackade ja, och nu har jag mindre än en månad på mig att packa, skaffa lägenhet, flytta, söka lån och fixa inför skolan med mera. Borde kanske berätta till vänner att jag kommit in, men det får ta och vänta ett tag, dom flesta vet o resten får veta innom sin tid.
Denna gång orkar jag inte ladda upp någon bild, vet varken hur jag känner inför detta eller vad som skulle passa in. Så det blir nada och en lång ursäkt.
//Niko
Kommentarer
Postat av: Emma
Jo hörde att du kom in på skolan .. va kul=)
Trackback
